Han försökte köpa oxytocin i snabbköket men allt han fick var en banan. Han och bananen kom väldigt nära. Han skalade bananen, och njöt faktiskt, av att stoppa den i munnen. Den här dikten är ingen metafor. Bananen var en banan med blek nyans av grönt längs det gula skalet. Den var från Brasilien, men han kände aldrig lusten att bryta ut i en spontan samba efter att han slukat den nästan hel. Fast, när han nu tänkte efter, verkade det som en god idé. Men det regnade ute, duggade en smula. Och han visste, djupt där inne, hur mycket han än försökte att föreställa sig det, att hans Jameson and Coca-Cola aldrig skulle smaka som en caipirinha. Och det var inte bara för det faktum att han inte hade några lime. Han fick alla dess tankar efter att ha ätit sin banan. Håll er borta från kokosnötter.